Viktor Lundin, vd KontrollbolagetViktor

Foto: Cecilia Eriksson

Vilka är de vanligaste bristerna i efterlevnaden av EN 1090-1 och 1090-2?

– Vår upplevelse är att det framför allt handlar om:

  • Otydliga beställare som leder till otydliga krav som är svåra att följa upp.
  • Bristande medvetenhet hos projektörer och entreprenörer om gällande föreskrifter och standarder.
  • Kontrollansvariga och byggnadsnämnderna har för lite fokus på området vilket leder till att slutbesked ofta ges för lättvindigt.

2. Hur kan man komma tillrätta med bristerna?

  • Skaffa större kunskap om gällande standarder i alla led.
  • En certifiering av konstruktörerna skulle göra att de underlag som stålbyggarna får blir av högre kvalitet.
  • Om byggnadsnämnderna inte skulle utfärda slutbesked för projekt där det finns brister i CE-märkning och brister i kravuppfyllnad, då skulle efterlevnaden snart bli högre.

3. Vilka åtgärder är viktigast framöver för branschen?

– Att öka förståelsen och kunskapen om kraven samt att effektivisera hela kravställningsprocessen, bland annat genom att dra nytta av den digitala utvecklingen. Att använda de digitala verktyg som redan finns och sträva efter att utveckla nya.

Läs mer om oss här!

Johan Lannebris, vd JB Smide

Foto: Pontus FallJohan

Hur fungerar EN 1090 anser du, utifrån stålbyggarperspektivet?

– Det är ett stort problem att många beställare inte efterfrågar certifieringar vid upphandlingar. De stora företagen gör det, men övriga gör det nästan aldrig. Beställarna har alldeles för dålig kunskap om EN 1090 och vet inte vad de ska ställa för krav.

Vilka konsekvenser får det?

– En konsekvens är att konkurrensen sätts ur spel då vi som är noga med våra certifieringar och lägger ner den tid och kostnad det kräver hamnar i ett prisunderläge gentemot de som struntar i det, exempelvis sådana som är certifierade men ändå inte följer regelverket. En annan konsekvens är att beställaren får konstruktioner av sämre kvalitet.

Ser du några andra problem?

– Ja, att en för stor andel av konstruktörerna är för dåligt insatta i EN 1090. Deras ritningar håller för låg kvalitet, innehåller inte erfoderliga måttangivelser m.m., vilket gör att det inte går att tillverka efter dem. Ett annat exempel är att de tillsammans med stålbyggaren ska upprätta en kontrollplan, vilket blir problematiskt om konstruktörerna inte är tillräckligt insatta i EN 1090.

Läs mer om oss här!

Jonas Jinnestrand, Tekniskt ansvarig EN 1090 & ISO 3834 TÜV NORD

Foto: TÜV NORDJonas

Vad upplever ni som certifieringsorgan vara det största problemet?

– Generellt är kunskapen om och efterlevnaden av Byggproduktsförordningen och EN 1090 en utmaning, för certifiering är nivån och omfattningen ett problem. Företag söker ofta certifiering för produkter de ej tillverkar, man vill minska sin begränsning. Certifieringen blir dels kostsam men främst komplicerad då omfattningen inte är en del av företagets normala rutiner. Att exempelvis certifiera sig för att bygga takstolar när tillverkningen till 95 % består av enklare konsoler kan kräva stora ändringar.

 Vilket är ditt främsta råd till kunderna?

  • Bestäm vilka produkter ni planerar att CE-märka. Kvalitetskraven och därmed kraven på ert ledningssystem skiljer beroende på produkt. Sikta rätt!
  • Få koll på era processer. Vilka processer har ni under eget tak? Vilka måste ni använda underleverantörer för, vilka krav behöver ni ställa?
  • Ställ krav på ert certifieringsorgan! Certifiering är en möjlighet att få verksamheten analyserad och få rekommendationer till förbättringar, utnyttja detta! Kräv att det är rätt nivå under revisionen.

  Hur kan kunderna effektivisera sin certifiering?

  • Använd er av en förrevision relativt tidigt i certifieringsprocessen för att ta reda på vart ni ligger.
  • Har ni inte interna resurser att hantera arbetet, ta hjälp av en extern aktör.
    Läs mer om oss här!