Konkurrenskraften bottnar i att vi kan göra saker som andra inte gör och därför också leverera värden som andra inte kan leverera. Men är det inte då synd att Sveriges företag inte också vågar vara annorlunda när det kommer till jämställdhet och att ta vara på den potential som finns hos den andra hälften av vår befolkning?

 

Skillnaderna som kan göra skillnad

Jag funderade på om jag skulle inleda med all den provocerande statisk som dessvärre fortfarande talar sitt tydliga språk: hur få kvinnor som finns på ledande positioner inom näringslivet. Men jag insåg att om jag (som ändå brinner för ämnet) redan är trött på den statistiken så kommer ni säkert också vara trött på den.

"Kunskap är makt – kanske inte en helt kontroversiell värdering"

Istället vill jag fokusera på skillnaderna som faktiskt kan göra skillnad. Jag tror starkt på att ju mer kunskap vi har inom det här ämnet desto mer förstår vi och desto bättre rustar vi oss för en kommande förändring. Sammanfattat: kunskap är makt – kanske inte en helt kontroversiell värdering, jag är ju trots allt en faktabaserad civilingenjör!

 

Innovativ ingenjör? Du behövs

Sverige påverkas just nu av tre genomgripande omvärldsförändringar: globaliseringen, digitaliseringen och utmaningarna inom hållbar utveckling. Tre förändringar som kräver innovativa ingenjörer för att Sverige ska fortsätta vara konkurrenskraftigt. Samtidigt är ingenjörsyrket inte tillräckligt attraktionskraftig för att engagera majoriteten av dagens kvinnor.

"Branschen behöver inspirera yngre kvinnor genom många förebilder"

Skulle en mer jämställd bransch som tydligt främjar möjligheterna för kvinnliga ingenjörer att inta ledande positioner även kunna främja attraktionskraften för ingenjörsyrket? Branschen behöver inspirera yngre kvinnor genom många förebilder av kvinnliga ingenjörer och därmed visa på vilka stora möjligheter branschen har att erbjuda.

 

Handlar det verkligen om kompetensbrist

Men finns det verkligen tillräckligt med kompetenta kvinnor idag som skulle kunna utvecklas och ta plats på ledande positioner i näringslivet? Det måste väl ändå vara bristen på kompetens som gör att det går så långsamt? Eller är det något annat?

"Frågor kring jämställdhet väcker ofta starka känslor"

Frågor kring jämställdhet väcker ofta starka känslor och många gånger är det ett laddat ämne. Ämnet berör ju inte bara ens egen karriär utan sträcker sig även in och påverkar alla ens relationer, både vänskapliga och familjerelationer. Många förknippar frågan med olust eller problemskapande. Att det är ett negativt kunskapsområde och skapar mer problem än vad det löser. ”Vi behöver väl inte göra en sån stor affär av det”.

 

Fistpump. Foto: Unsplash

Det finns många enkla tillvägagångssätt som kan stärka kvinnlig karriärskraft, men genomslaget kommer först när vi arbetar tillsammans. Foto: Unsplash

 

Lätt att gå in i försvarsställning

Olusten kan också kopplas till att det är lätt att uppfatta diskussionerna som personkritik, att det finns en föreställning om att problematiken är någon enskilds fel. Många kopplar också frågorna till skuld. Det finns en känsla av att man borde stå till svars för orättvisor, utan att man kanske inte riktigt förstått varför.

Det blir därför lätt att gå in i försvarsställning då diskussionen kring ämnet kommer upp, vilket också är en bidragande faktor till varför det går så långsamt.

 

"Alla försöker vi ju överleva"

En annan bra förklaring är forskningen om den manliga normkulturen homosocialitet. Studier har visat att i relationen mellan män och mellan generationer så utser man en kronprins och sedan hjälper man varandra att få den kronprinsen på plats (på en ledande position). I starka homosociala kulturer blir kvinnor dessutom heterosociala.

"Genom att bekräfta männen markerar kvinnorna lojalitet mot normen"

Män bekräftar alltså män medan kvinnorna också bekräftar männen. Alla försöker vi ju överleva. Genom att bekräfta männen markerar kvinnorna lojalitet mot normen genom att inte bekräfta andra kvinnor, eller att erkänna diskriminering eller att inte arbeta för jämställdhet. Dessa kulturella beteenden, som är omedvetna, är självklart bromsande.

 

En ökad medvetenhet

Trots att utveckling går långsamt har vissa saker ändå förbättrats. Trenden visar på en ökad medvetenhet och att frågan behandlas på ett mer kunskapsbaserat sätt. Fler bolag börjar dessutom inse att problemet med makt-obalansen inte är någons fel utan att vi alla har ett ansvar att förbättra. När vi på riktigt kan komma överens om vad problembilden handlar om och vad det är för utmaning organisationen ska lösa, så kommer nycklarna till ”hur:et” att lösas och Sveriges företag kan vara ledande i utvecklingen av jämställdhet inom ingenjörsyrket!

Varför skulle inte Sveriges ingenjörsföretag våga vara annorlunda än resten av världen? Det är ju trots allt differentiering och olikheter som skapar konkurrenskraft och det spelet vill vi ju gå in för att vinna, eller hur?