Det är en begränsning. Att ha något på tungan men inte kunna säga det. Att ha en känsla men inte veta hur man ska förmedla den. Att sitta på en arbetsintervju och ha det perfekta svaret på frågan som arbetsgivaren ställer men inte få fram det. Att skriva ansökningar till jobb eller leta efter samarbeten och få nej efter nej efter nej efter nej.

Du kan inte misslyckas, du kan inte misslyckas förrän du har gett upp

Jag vet hur det känns. För jag har varit där. På många sätt är jag där än idag. Nej är en del av min vardag som entreprenör. Från alla nej har jag lärt mig två saker: det är viktigt att respektera nej och det är viktigt att inte respektera nej. Vad menar jag med det? Jag menar att det är viktigt att respektera ett nej från en person du ber om något ifrån. Om du vill sälja något, få ett jobb eller ingå ett samarbete och någon annan inte vill det är det oftast inte lönt att tjata. Du känner på dig redan i början av ett samtal om ni kan hjälpa varandra. Är det inte ömsesidigt är det ingen idé. Då kommer det ändå inte bli bra i längden.

Samtidigt får du inte ha en sådan respekt för varje nej du får att det får dig att ge upp. Att det får dig att känna dig nedvärderad och ledsen. Att det får dig att inte våga komma med ett nytt förslag eller försöka med någon annan.

Nej är en del av min vardag som entreprenör

Att få “nej” kan ha den känslan. Ibland känns det som om det inte bara är ens idé, produkt eller arbetsförmåga som fått nej, det känns som om det är hela ens själ som fått nej. När jag känner så brukar jag tänka på ett ledord jag har från min bror och andliga inspiratör.

Han brukar säga: “Michel, du kan inte misslyckas, du kan inte misslyckas förrän du har gett upp. Innan dess är misslyckanden bara nya lärdomar. Men när du gett upp har du också slutat att lära dig.”

Jag har supermycket energi och driv. Är man en person med mycket driv men utan en långsiktig dröm eller ett mål i livet, som är till nytta både för en själv och andra, så kan man råka riktigt illa ut.

Vad ska jag göra med min energi och min drivkraft?

För många är det inte alltid ett eget val. Deras förutsättningar gör det svårare för dem att välja. Men jag tror att varje individ har möjlighet att välja åtminstone en sak: Vad ska jag göra med min energi och min drivkraft? Ska jag använda den för att bygga upp mig själv eller ska jag låta den förfalla? Ska jag välja att se de “nej” jag får och de hinder jag möter på vägen som lärdomar eller ska jag ge upp och inte våga försöka igen?